Brasse
Mammas kanin Brasse, jag vet inte riktigt hur det blev bestämt att han skulle flytta in, utan min hjälp iallafall. Som liten var han väldigt söt och mysig, nu väldigt sprattlig, men ett väldigt trevligt sällskap.
Jag ägnade inte så mycket tid med honom så vi har ingen vidare kontakt, egentligen är jag lite rädd för kaniner, de har vassa tänder och kan bitas när som helst! Jag litar helt enkelt inte på han.
Men i sommar tror jag att vi ska försöka få kontakt, med något riktigt gott och en klicker så ska det tydligen gå att träna en kanin, vi får se.
Men fin är han! Och glad, älskad av hunden och accepterad av katterna. Sessan är lite rädd och undviker honom helst.
Jag ägnade inte så mycket tid med honom så vi har ingen vidare kontakt, egentligen är jag lite rädd för kaniner, de har vassa tänder och kan bitas när som helst! Jag litar helt enkelt inte på han.
Men i sommar tror jag att vi ska försöka få kontakt, med något riktigt gott och en klicker så ska det tydligen gå att träna en kanin, vi får se.
Men fin är han! Och glad, älskad av hunden och accepterad av katterna. Sessan är lite rädd och undviker honom helst.